defectionem.blogg.se

Igår var jag uppe i Hovfjällen och åkte skidor med en del utav min älskade klass, och snön låg virvlande i luften, och kylan var tung; och jag ramlade ofantligt många gånger för jag hade aldrig stått på ett par skidor förut, och jag var så himla rädd. Men slutet gott allting gott, och dagen var ganska bra ändå. Jag bröt ju trots allt inga ben, även fast min kropp idag stöter bort all yttre kontakt med hjälp utav smärta.

Jag är en tickande bomb
som när som helst kan smälla av
rakt i ditt ansikte

och förstöra din syn
men jag vill inte desarmeras
för då dör allt jag tror på

Skolan går med tafatta fotsteg över småspik, men jag klarar mig ändå. Det är en sådan skillnad nu jämfört med för ett år sedan att det här känns som en fågelsång i bröstet; och jag skriver om det hela tiden.

I.
Jag spenderar mycket tid tillsammans med det finaste jag känner till, och vi gör mest ingenting alls.

Och jag är van vid dimmiga dagar, då benen inte bar.
/
Igår hade jag en superfin kväll fylld med oändligt skratt och mycket kyla. Men vi höll värmen tillsammans där vi satt där jag en gång brukade sitta; och jag sa att du var den vackraste sortens trasig. Du är så fin och jag kan inte tänka längre än in till din famn.

Hit hittade jag tillbaka igen, efter mycket om och men. Jag hade glömt bort att det här platsen fanns, och det river lite i mig att läsa alla svarta tankar som står nedskrivna här. Så mycket har förändrats.

I.
Jag började på en helt ny fantastisk skola, fylld med mer gemenskap än jag någonsin kunnat tänka mig; och jag har funnit en sådan tillhörighet, en sådan vänskap. Det gör mig tårögd att detta är sista året, och jag önskar att jag funnit den tidigare.

II.
Jag har funnit det mest makalösa pojk man kan hitta, och den artondefebruaritvåtusenfjorton blev han äntligen min att kalla pojkvän. Jag är så lycklig över detta. Hans hår är det finaste jag vet och jag kan inte sätta ord på känslorna som vilar inuti min bröstkorg. Mina dagar blir så vackert dimmiga med dig.
Jag har efter detta bestämt mig för att börja försöka blogga igen. Hur det går får väl tiden utvisa, men jag hoppas att ni stannar kvar och tittar på mitt liv, lite på håll. Det är ingenting speciellt, men det är väl ingenting, egentligen?

 

Jag vaknade, skakar och fastnar i sängen. Jag kan inte röra mig, för jag vet att jag är fast.

***
Igår var jag ute tillsammans med Hannah och köpte några få julklappar. Vi gick i Haga, och det var hemskt mycket folk. Det var fullt på vart enda fik men efter mycket velande hamnade vi tillslut på Café Zenit.

Och nu ligger snön på marken och virvlande i luften. Och jag älskar det.

Jag håller mig borta från stora folkgrupper och går till biblioteket för att tänka, för att skriva, för att läsa. Jag tycker om att gå i det döda höstmörkret när det är som kallast. Och jag tycker mycket bättre om de gamla spårvagnarna än de nya. Jag står upp än.

***
Jag har länge skrivit egna fanfics, men har nyligen börjat läsa dem igen efter ett långt långt "uppehåll". Både de av det konstiga slaget, och de underbara. Jag både äcklas av vissa och gråter till vissa. Och jag vet väl egentligen att jag inte borde gräva ner mig mer i dem.

Jag är dålig på att uppdatera; det vet jag och det ber jag om ursäkt för. Men jag skyller åter igen på brist på inspiration och motivation.
Löven som tidigare låg som en brinnande matta på marken är nu torkade, mörka och borta. Det känns lite sorgligt på något sätt men jag är ändå redo att omfamnas av snön.
***
Jag har varit på dop, träffat en underbar hundvalp, brutit ihop, satt upp mitt hår i en boll och letat kattungar den här (eller förra kanske?) veckan. Men det har inte hänt någonting speciellt. Jag går i samma vanliga spår som alltid.

Jag hängde upp en himmel över min säng, och nu saknas bara stjärnorna i form utav en ljusslinga.


Det blåser kallt över Göteborg, men jag känner inte riktigt av det. Jag sitter mest inne och upptäcker nytt och försöker att glömma gammalt. Känner lite för mycket, tänker lite för mycket.
***

Och mamma har på riktigt bestämt att vi ska köpa en kattunge ifall vi hittar någon; så det mesta av min tid spenderas nu mer på blocket. Tanken gör mig till en blöt lycklig pöl på marken.

***
Och allt saknar både mening, djup, inspiration så förlåt förlåt förlåt.

Jag har haft en jättefin vecka med Nelly. Vi har träffat en massa fint folk, sovit, pratat, och mest bara funnits.
Vi var på två stycken spelningar på Bengans. Onsdag: Mando Diao. Fredag: Bo Kaspers Orkester.
Och båda kvällarna var jättebra. Dock tog jag inte med min kamera någon utav gångerna (och jag tog inte så mycket bilder överhuvudtaget), pga dum. Så Nelly, please send me pictures, pronto!
Fina fina du.