Jag vill fästa mig i din bröstkorg

Det faller faller faller. Det blir rött gult orange och väldigt väldigt svart.


***
Jag funderar på varför en del ord förföljer mig vart jag än hamnar, och varför dem alltid tar så hårt.
Jag är halv och hittar mig själv liggandes på golvet med ett huvud tyngt av tankar utan början eller slut.
I'm a mess, I confess.

 

Det är tiden jag gillar bäst


Satt med hjärtat i halsgropen och tusentals fjärilar i magen under håltimman i skolan idag. När pappa kom hem så var det första han visade ett A4-papper med en utskriven biljett till inget mindre än Håkan konserten den åttonde Juni 2013!!!
Det gör mig så glad att det knappt är sant.

Och imorgon ska vi spela volleyvollcup i Kungälv, så jag ska gå upp klockan sex. Höstlov, var det ja.

Släng ner nyckeln min fina



I.
Känslorna river i bröstet mer än vad hösten river träden.

II.
Ska förhoppningsvis köpa biljetter till en Håkan-konsert imorgon och det gör mig SÅ HÄR GLAD

Now it looks as though they're here to stay

Har börjat ta genvägar igenom skogen. Tycker om att halka, känna hösten under allt.
Men idag kändes det nästan som en tidig vårdag. Solen, vinden. Bara de brinnande löven avslöjade allt.

Och jag har börjat spela gitarr igen.

You were only waiting for this moment to arise

Himlen brinner.

Du måste va sjuk, sjuk sjuk sjuk

Såg precis klart på sista avsnittet av Torka aldrig tårar utan handskar. Och har ni inte sett den så gå in på svt.se/play pronto och förbered tårkanalerna.
"Och det var dem som älskade mest; de utav kärlek besatta. De var dem som frosten tog."

Alla hjältar sänker huvudet någon gång

Jag lägger mig på tomma sköra blad. Dunk dunk dunk. Lite för mycket och lite för hårt. Jag vill inte veta av någonting mer.

Och det är äntligen helg, så som jag alltid längtar. Slipper ansikten jag helst vill slå och hjärtan som inte vill sluta skena.

Du var solskenet och jag var ensam



FINNER INGA ORD

Jag har tappat bort mitt jag

Jag känner någon slags hatkärlek för den här delen av hösten. Jag hatar att för varje steg påminnas om hur allt vände lite extra för en jordsnurr sedan; men ibland älskar jag det ruggiga vädret med duggregn mörker och kyla.


I veckan har vi inga läxor eller prov i skolan och det är skönt om något. Men på något sätt känns det ändå alltid som att jag ligger ett två steg bakom de andra hur mycket jag än försöker.

Det blir mest dåliga mobilbilder som vanligt men kreativiteten och inspirationen har visst försvunnit bort med höstregnet.

Om du vill ha mig nu kan du få mig så lätt

Saknar dina läppar och dina kinder och dina ögon och dina händer och jag ger dig hela mitt jävla jag.

Jag har känt mig febrig och förkyld i två veckor men nu äntligen börjar det kännas bättre. Allt känns liksom både bättre och sämre.

Lång väg kvar

Jag är rädd för allting. Och det bygger upp sig som en mur runt omkring mig.
Att: Hata sina egna hjärtslag. Hata handavtrycken som fastnar på kallt kakel.

Det känns, men jag vet inte.


Imorgon ska jag på test för ansträngningsastma. Jag ska andas "torr luft" igenom ett rör i sju minuter och sedan någonting annat som tar en timma. Allt kommer att ta omkring två timmar, så jag går inte till skolan alls. Det känns bra.

Vi rör oss ni står still

Jag har på något sätt lyckats få tankarna ungefär rätt. De skaver och river, men är fortfarande kvar, lugna.
Och ibland känns det som att skinnet river upp sig inifrån, och jag vill sätta stopp för allt det där men jag vet:
JAG FÅR INTE.


Jag har varit sjuk hela helgen, och kroppen har varit som en tung grå klump som vägrar lyda. Det gör söndagsångesten tio gånger värre och jag önskar att den bara ville lämna mig. Tapetserat har jag gjort också; så nu är det helt nygjort inne på mitt rum. Nu saknas bara det vita tyget som ska vara molqnen åvanför min säng.

//
(Och jag hatar hur min egen kreativitet har försvunnit) Allt har bara blivit till någonting skämmigt som jag läser och sedan raderar ut. Jag vill ha tillbaka Då.)

Som gick på gator jag aldrig såg, och tänkte tankar jag aldrig tänkte


Glad kanelbullensdag! Typ.

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till


Det här är Sverige och vi gråter aldrig mer


Släck inte ljuset

Just nu sitter jag i skolan, och huvudet tynger mer än tiotusen stenbumlingar. Vi har tre stycken prov nu de två kommande veckorna; och det kanske inte är så mycket egentligen, men från att ha gått ifrån inga läxor till prov prov prov, så kan jag säga att det betyder stress och chock.

Och hjärtat hänger med trots att det inte vill. (Och jag märker att jag skriver om ;hjärta; varje gång)

I'm losing sight


Jag är ett hopplöst fall, så fall för mig

Jag har varit med Nelly hela helgen, och det har varit en himla fin helg. Jag har känt mig trygg och bra.
Hösten river i himlen och blir som ett sår i huden, jag står kvar. Jag lyssnar på Kent och orkar inte röra kameran.


RSS 2.0