Vi flyger alla åt olika håll
Skolan går med tafatta fotsteg över småspik, men jag klarar mig ändå. Det är en sådan skillnad nu jämfört med för ett år sedan att det här känns som en fågelsång i bröstet; och jag skriver om det hela tiden.
I.
Jag spenderar mycket tid tillsammans med det finaste jag känner till, och vi gör mest ingenting alls.
I.
Jag spenderar mycket tid tillsammans med det finaste jag känner till, och vi gör mest ingenting alls.
II.
Just nyss vaknade jag från en två timmars sömntur, och det var välbehövt och skönt.
III.
Allt jag skriver här känns utan mening just nu och det gick nästan bättre att skriva när hjärtat brast. Och det känns sorgligt att behöva tänka så.
IV.
Jag har börjat skriva fler låtar igen.
Just nyss vaknade jag från en två timmars sömntur, och det var välbehövt och skönt.
III.
Allt jag skriver här känns utan mening just nu och det gick nästan bättre att skriva när hjärtat brast. Och det känns sorgligt att behöva tänka så.
IV.
Jag har börjat skriva fler låtar igen.
Snurra min jord igen
Och jag är van vid dimmiga dagar, då benen inte bar.
/
Igår hade jag en superfin kväll fylld med oändligt skratt och mycket kyla. Men vi höll värmen tillsammans där vi satt där jag en gång brukade sitta; och jag sa att du var den vackraste sortens trasig. Du är så fin och jag kan inte tänka längre än in till din famn.
/
Igår hade jag en superfin kväll fylld med oändligt skratt och mycket kyla. Men vi höll värmen tillsammans där vi satt där jag en gång brukade sitta; och jag sa att du var den vackraste sortens trasig. Du är så fin och jag kan inte tänka längre än in till din famn.
Du är det vacker som en planet
Hit hittade jag tillbaka igen, efter mycket om och men. Jag hade glömt bort att det här platsen fanns, och det river lite i mig att läsa alla svarta tankar som står nedskrivna här. Så mycket har förändrats.
I.
Jag började på en helt ny fantastisk skola, fylld med mer gemenskap än jag någonsin kunnat tänka mig; och jag har funnit en sådan tillhörighet, en sådan vänskap. Det gör mig tårögd att detta är sista året, och jag önskar att jag funnit den tidigare.
II.
Jag har funnit det mest makalösa pojk man kan hitta, och den artondefebruaritvåtusenfjorton blev han äntligen min att kalla pojkvän. Jag är så lycklig över detta. Hans hår är det finaste jag vet och jag kan inte sätta ord på känslorna som vilar inuti min bröstkorg. Mina dagar blir så vackert dimmiga med dig.
Jag har efter detta bestämt mig för att börja försöka blogga igen. Hur det går får väl tiden utvisa, men jag hoppas att ni stannar kvar och tittar på mitt liv, lite på håll. Det är ingenting speciellt, men det är väl ingenting, egentligen?
I.
Jag började på en helt ny fantastisk skola, fylld med mer gemenskap än jag någonsin kunnat tänka mig; och jag har funnit en sådan tillhörighet, en sådan vänskap. Det gör mig tårögd att detta är sista året, och jag önskar att jag funnit den tidigare.
II.
Jag har funnit det mest makalösa pojk man kan hitta, och den artondefebruaritvåtusenfjorton blev han äntligen min att kalla pojkvän. Jag är så lycklig över detta. Hans hår är det finaste jag vet och jag kan inte sätta ord på känslorna som vilar inuti min bröstkorg. Mina dagar blir så vackert dimmiga med dig.
