Som drömmer om fossil och döda koraller
Sitter med MacBook Airen som jag var och hämtade igår ifrån skolan. Idag fick vi packa upp dem, och nu går halva skolan runt med datorer i nävarna.
//
Regn
Smyger ner och viskar nya språk
mot fönstren
är årstider ett minne blott
spår av inlandsisarna
You are my sweetest downfall
Att: våga släppa taget, försöka, låta bli att tänka.
Dagarna bara går och går och går och allt är precis som det ska vara, och innanför allas ögonlock dansar fantasierna om en annan vardag förbi. Proven står på långa led och texter med ren och skär ångest ska läsas igenom och memoreras. Jag vet inte hur jag ska tänka och tro inför framtiden betygsmässigt, men jag hoppas att det löser sig efterhand.
I dag hade vi den första elevensval-lektionen, som för mig var design. Det var skönt att inte behöva tänka mer än sax papper lim; och sen slutade vi faktiskt för dagen. Jag åkte hem till Hannah och arbetade med en uppgift som vi tilldelats. Men det tog inte särskilt lång tid och det känns skönt att mer eller mindre vara klara.
(Och bilderna är både mobiltagna och små, och jag vet inte hur dem ser ut på storskärm.)
Dagarna bara går och går och går och allt är precis som det ska vara, och innanför allas ögonlock dansar fantasierna om en annan vardag förbi. Proven står på långa led och texter med ren och skär ångest ska läsas igenom och memoreras. Jag vet inte hur jag ska tänka och tro inför framtiden betygsmässigt, men jag hoppas att det löser sig efterhand.
I dag hade vi den första elevensval-lektionen, som för mig var design. Det var skönt att inte behöva tänka mer än sax papper lim; och sen slutade vi faktiskt för dagen. Jag åkte hem till Hannah och arbetade med en uppgift som vi tilldelats. Men det tog inte särskilt lång tid och det känns skönt att mer eller mindre vara klara.
(Och bilderna är både mobiltagna och små, och jag vet inte hur dem ser ut på storskärm.)
Coexist
Jag har aldrig tyckt om hösten; aldrig egentligen. Men i år har jag lyckats inse hur bra jag faktiskt tycker om höst i Göteborg. Ljuset, vinden, löven, regnet. Gå ensam på tomma svarta gator med Håkan som sjunger om tåg som tar liv. Och jag vill uppslukas helt utav all den där härligheten för jag vet att snart så blir det kallare och allting blir kalt, och kylan tar över och marken färgas blaskvit. Och snart är det redan ett år sedan allt.
Måndagsångesten ligger över mig som ett tungt täcke vävt på hat för allt och allt som finns (det finns i söndagsluften). Jag vill känna pulsen genom stan igen; och jag vill känna pulsen genom mig. Och jag kan vakna flera nätter och tänka nu blir det inget mera trasigt, men jag känner det dra och riva konstant som att jag har rostat fast i någontig alldeles för svårt.
Måndagsångesten ligger över mig som ett tungt täcke vävt på hat för allt och allt som finns (det finns i söndagsluften). Jag vill känna pulsen genom stan igen; och jag vill känna pulsen genom mig. Och jag kan vakna flera nätter och tänka nu blir det inget mera trasigt, men jag känner det dra och riva konstant som att jag har rostat fast i någontig alldeles för svårt.Not quite right
I.Tänkte bara säga att på onsdag får vi Mac-datorerna från skolan, och då kan ni räkna med mer inlägg än innan; eftersom att den kommer att vara mer lättillgänglig än min stationära, som förövrigt är trasig nu.II.Det har väl inte hänt så mycket egentligen; det fungerar och raserar. Jag vet inte hur var om men jag hoppas i smyg. 
III.I onsdags var jag på Bengans och såg Timo Räisänen!! Och han är så sanslöst bra och så himla charmig och jag fick kram autograf och bild så detta kan jag leva på länge.
III.I onsdags var jag på Bengans och såg Timo Räisänen!! Och han är så sanslöst bra och så himla charmig och jag fick kram autograf och bild så detta kan jag leva på länge.Det kallas tvivel, det där som stör
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
I.
Idag var det skoljoggoch hela högstadiet skulle obligatoriskt medverka och springa 6,9 km.
Jag hann ca. två km innan den förmodade astman tog över och då bara gick det inte längre. På fredag ska jag till vårdcentralen och testa mig för ansträngningsastma; och jag hoppas nästan att det är vad jag har för annars vet jag inte riktigt hur jag ska förklara allt.
Jag känner mig som den där tjocka ungen i filmer som bara orkar två meter.
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?
I.
Idag var det skoljoggoch hela högstadiet skulle obligatoriskt medverka och springa 6,9 km.
Jag hann ca. två km innan den förmodade astman tog över och då bara gick det inte längre. På fredag ska jag till vårdcentralen och testa mig för ansträngningsastma; och jag hoppas nästan att det är vad jag har för annars vet jag inte riktigt hur jag ska förklara allt.
Jag känner mig som den där tjocka ungen i filmer som bara orkar två meter.
Dansar fastän hjärtat brister
Arvika var fint och folktomt så som det oftast är; och jag fick med mig en röd, väldigt fin långklänning som var mormors gamla. Hjärtat klarade sig men det fick ändå ta stötar ibland på andra sätt.
Och inget är magiskt, och det är så tragiskt
Rädslan den går över, men den där oron stannar kvar.
28 stycken ord skakade om precis allting och vad vet jag.
Skolan går bra men jag tänker ganska mycket.
I morgon ska vi åka till Arvika och mormor för att gå på MS-gala lördagkväll. Det är inget speciellt egentligen; lite musik, mycket folk; men det är viktigt för mamma och det kommer nog bli bra. Jag är bara orolig för hjärtat.
Det smäller i mig gång på gång. Jag vill bara att allt ska vara som det var förut och berätta hur mycket jag saknar det. Men egentligen så vill jag bara kunna klara mig utan dig.
Skolan går bra men jag tänker ganska mycket.
I morgon ska vi åka till Arvika och mormor för att gå på MS-gala lördagkväll. Det är inget speciellt egentligen; lite musik, mycket folk; men det är viktigt för mamma och det kommer nog bli bra. Jag är bara orolig för hjärtat.
Det smäller i mig gång på gång. Jag vill bara att allt ska vara som det var förut och berätta hur mycket jag saknar det. Men egentligen så vill jag bara kunna klara mig utan dig.
(Min dator är halvtrasig så det är därför Londonbilder inte har kommit upp. Men dom kommer.)
Nitton:femtiosju
Det blev den första September och hösten är på väg. Mörkret, kylan och den där tomheten hinner ifatt.
Jag tänkte en dag på alla som jag haft men som försvann, och jag tänkte på hur du sa att jag "proper brighten your day up" och hur du "could not manage without me". Hur jag visste att hur borta jag var så var du där; och nu falnar allt och du är också borta. Och jag tänkte på hur löften blev till slag i ansiktet och hur hånskratt blev till sömnlösa nätter.
Och jag tänkte på hur jag tänkte att jag aldrig skulle släppa någon nära.
Och så träffade jag ju Nelly. En hel helg nästan helt utan den där rivande känslan. Och vi var på loppisar och jag köpte så himla mycket fina kläder och tänkte på så mycket konstigt att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag tänkte på den helgen.
***
***
Jag tänkte en dag på alla som jag haft men som försvann, och jag tänkte på hur du sa att jag "proper brighten your day up" och hur du "could not manage without me". Hur jag visste att hur borta jag var så var du där; och nu falnar allt och du är också borta. Och jag tänkte på hur löften blev till slag i ansiktet och hur hånskratt blev till sömnlösa nätter.
Och jag tänkte på hur jag tänkte att jag aldrig skulle släppa någon nära.
Och så träffade jag ju Nelly. En hel helg nästan helt utan den där rivande känslan. Och vi var på loppisar och jag köpte så himla mycket fina kläder och tänkte på så mycket konstigt att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag tänkte på den helgen.
***
***
