Snurra min jord igen
Och jag är van vid dimmiga dagar, då benen inte bar.
/
Igår hade jag en superfin kväll fylld med oändligt skratt och mycket kyla. Men vi höll värmen tillsammans där vi satt där jag en gång brukade sitta; och jag sa att du var den vackraste sortens trasig. Du är så fin och jag kan inte tänka längre än in till din famn.
/
Igår hade jag en superfin kväll fylld med oändligt skratt och mycket kyla. Men vi höll värmen tillsammans där vi satt där jag en gång brukade sitta; och jag sa att du var den vackraste sortens trasig. Du är så fin och jag kan inte tänka längre än in till din famn.
x
Trackback
