To die by your side is such a wonderful way to die

Skolångesten smög sig på mig med tassande ljudlösa steg. Jag som trodde att jag skulle slippa det; vara stark, vara modig. Alla nya ansikten och allt nytt betyder bara en sak, och det stavas r-ä-d-s-l-a.

Helgen blev en utav de bästa helgerna på hela sommarlovet. Moppeåkande mitt i natten, skräckfilm, röda läppar och djupa samtal uppe på berg. Allt var så bra. Och fastän hjärtat skenade iväg i 190 ibland, så gick det bra. Jag överlevde, och mådde bra. (Och bilder har jag ju på kameran) (Och bilderna från London ska ni ju självklart också få)

Och jag hoppas att jag klarar mig i morgon. Ett två tre andas.

x
Linnea

Det beror på både ångest och medicin, antar jag. Men mest på stress och ångest.
Vad fint att du tycker om det jag skriver, det gör mig jätteglad!
Jag har tyvärr inte kik men du kan alltid skriva till min mail.
Kram!

2012-08-20 @ 21:11:38 URL: http://sjuttontrappor.blogg.se



Namn:
Kom ihåg mig

E-postadress: (Bara jag kan se.)

URL:

Kör på:

Trackback
RSS 2.0